Klättring/Foto/Yoga/Elin

Ikväll är det miljöpub på mitt jobb och Peter Wahlbeck kommer att föreläsa! Jag läste nyss om vad han skulle prata om och blev rätt så peppad.  Läs här! Tycker inte du också att det låter intressant?



Återkommer med rapport!

"You eat all day long, everyday. That's huge. So if you can reduce the harm you do, in something so big, do it! "

Mer om saken i det här filmklippet. Något att fundera på!

"Syftet med kundaliniyoga är främst att skapa en inre frid. Som utövare får du träna upp din förmåga att lyssna inåt. Det kan låta högtidligt när vi talar om att söka sin inre sanning, men är det inte något som vi alla behöver? Det kan vara svårt att ge utrymme åt sitt sanna jag mitt i vardagsjäktet. Brukar du fråga dig själv om det du gör är vad du innerst inne vill och behöver?

Kundaliniyogans väl utarbetade tekniker ger oss redskap att lära känna oss själva på djupet. När vi blir medvetna om vår egen potential förstår vi att vi redan har allt vi behöver för att leva gott och nå våra mål."

Texten är hämtad från den här webbplatsen. Där kan du läsa flera bra och korta texter om bl.a. Kundaliniyogans effekter, dess historia, mental träning och andlig insikt.

Länk till youtube.

Sovmorgon.
Bilfärd till Tyresö.
 Klättrar.
Stundtals solsken.
Kära återseenden.
Många skratt.
Uppringd av farmor.
Gott fika.
Fåglar i träden.
Fingrar på kameran.
Kantareller överallt.
Filmkväll i soffan.

 Det bästa av allt var att den härligaste 101-åringen på jorden hade en bra dag och lät pigg och glad!



Träskberget, överhängande väggen.

Härligt, härligt att vara ute i skogen en så fin och solig höstdag! Nu var det ett år sedan vi var i Brudberget sist. Till skillnad från den gången klarade jag Bagghawaghita idag. Har bättre kroppsspänning nu för tiden. Väl förtjänt av fika möttes jag av ett budskap, eller rättare sagt en påminnelse, som kändes rätt träffande.

 

Dags att börja konsumera på ett mer hållbart sätt.

Sträcker upp mina händer. Tror att det här kan vara början på nåt stort. Jag står precis på gränsen och horisonten är nån annans konstruktion. Brukade hata mig själv, måndag-fredag blev en kedja kring min fot. Men det är nånting ikväll som får mig att tro. Att vi kan gå genom eld, bara för ikväll. Håll den tänd, vi kan gå i eld!

Min utsikt från yogamattan.

Inför helgens yogaretreat följer jag rådet att trappa ner på kaffedrickandet. Effekten är oroväckande.

Jag ser mig inte som en stor konsument av kaffe, det blir sällan mer än två till tre koppar om dagen. Så igår nöjde jag mig med en kopp på morgonen, för att idag inte dricka något kaffe alls. Resultatet? - Jag har inte vaknat än! Redan så här strax innan lunch kan jag konstatera att det här inte kommer att bli min mest produktiva dag på jobbet.

Trodde inte att jag var en slav under koffeinet? Jag har tidigare inte känt, och vill inte känna, mig beroende av något. Det ska bli intressant att se när den här dimman lättar. Förhoppningsvis redan till kvällen, när jag kommer fram till Väddö. Jag har länge sett fram emot den här helgen och vad den kommer att föra med sig. Om några dagar försöker jag summera hur jag upplevde den, här på bloggen.

Hur många koppar dricker du/dag?

Sat nam!

Som jag skrev i det här inlägget vore det kul att hitta bra stenar eller klippor i Härjedalen. Senast vi var där gav vi oss ut och hittade detta! Ett relativt lättillgängligt överhäng för riktigt ambitiösa klättrare. Klippan har helt klart potential, med pockets och struktur. Tror inte att jag behöver beskriva hur förvånade/exalterade vi blev av vår upptäckt..! 
Får se hur vi går vidare:)

Hell erbjuder många fina leder och spannet av grader är brett - här finns något för de flesta! 
Fotona visar bl.a. Joel klättrandes "Nih minh wang", Viktor på "Himmel" och jag som testar "Tvangstrøya". 
OM jag vill klara en led som den måste jag allt träna lite hårdare! Men mitt mål är först och främst att ha så kul som möjligt på klippan:)

I fredags vilade vi från klippan. Som tidsfördriv åkte vi på eftermiddagen upp till den närbelägna Hegra festning. Där går verkligen att känna historiens vingslag. Man kan gå runt i skyttegravarna och i de underjordiska gångarna. Klämma på några av de kanoner som användes, senast 1945 i kampen mot tyskarna. På den här platsen blir det med ens väldigt påtagligt att kriget bara är en generation bort för norskarna. Deras kolossala firande av nationaldagen den 17 maj känns inte så överdriven längre. Norrmännen tar inte friheten för given och de älskar sin självständighet.

I 15.30-tiden blev det dags att åka hem till campingen igen så vi satte oss i bilen. Bilradion gick igång och efter att först ha lyssnat på en musikkanal bytte jag frekvens. Plötsligt hajade vi till. Bomb som smällt mitt i Oslo, hade vi hört rätt? Vi anade på en gång vad en bomb mitt inne i stan måste ha orsakat. Vi fortsatte att lyssna men eftersom radiorösten inte hade mer information att ge när vi kommit fram till campingen stängde vi av bilen och således också radion. Vi hade ingen radio eller TV i stugan men slog på radion igen när vi åkte och handlade mat en stund senare. Någon som skjutit ungdomar ute på en ö, hade vi hört rätt? Just då fanns inte så mycket mer information om situationen, om antal skadade eller döda. Det spekulerades om huruvida "islamistiska terrororganisationer" låg bakom.

Lördag morgon. Vi vaknade och gick ut till bilen för att höra vad som egentligen hänt kvällen innan.
Det vi sedan fick veta var för otroligt för att över huvud taget greppa, för svårt att förstå. En massaker. En man.

Vi besökte en festning samtidigt som bomben briserade. En festning som byggdes för att försvara ett land och ett folk. Men HUR försvarar vi oss mot dolda bomber, mot en ensam man som plötsligt tar upp vapen och börjar döda helt oskyldiga människor? Jag känner mig så uppgiven och sorgsen när jag tänker på detta.