Försvar, förr och nu
I fredags vilade vi från klippan. Som tidsfördriv åkte vi på eftermiddagen upp till den närbelägna Hegra festning. Där går verkligen att känna historiens vingslag. Man kan gå runt i skyttegravarna och i de underjordiska gångarna. Klämma på några av de kanoner som användes, senast 1945 i kampen mot tyskarna. På den här platsen blir det med ens väldigt påtagligt att kriget bara är en generation bort för norskarna. Deras kolossala firande av nationaldagen den 17 maj känns inte så överdriven längre. Norrmännen tar inte friheten för given och de älskar sin självständighet.
I 15.30-tiden blev det dags att åka hem till campingen igen så vi satte oss i bilen. Bilradion gick igång och efter att först ha lyssnat på en musikkanal bytte jag frekvens. Plötsligt hajade vi till. Bomb som smällt mitt i Oslo, hade vi hört rätt? Vi anade på en gång vad en bomb mitt inne i stan måste ha orsakat. Vi fortsatte att lyssna men eftersom radiorösten inte hade mer information att ge när vi kommit fram till campingen stängde vi av bilen och således också radion. Vi hade ingen radio eller TV i stugan men slog på radion igen när vi åkte och handlade mat en stund senare. Någon som skjutit ungdomar ute på en ö, hade vi hört rätt? Just då fanns inte så mycket mer information om situationen, om antal skadade eller döda. Det spekulerades om huruvida "islamistiska terrororganisationer" låg bakom.
Lördag morgon. Vi vaknade och gick ut till bilen för att höra vad som egentligen hänt kvällen innan.
Det vi sedan fick veta var för otroligt för att över huvud taget greppa, för svårt att förstå. En massaker. En man.
Vi besökte en festning samtidigt som bomben briserade. En festning som byggdes för att försvara ett land och ett folk. Men HUR försvarar vi oss mot dolda bomber, mot en ensam man som plötsligt tar upp vapen och börjar döda helt oskyldiga människor? Jag känner mig så uppgiven och sorgsen när jag tänker på detta.
