Allt har en början och ett slut.
Reduce the harm you do.
"You eat all day long, everyday. That's huge. So if you can reduce the harm you do, in something so big, do it! "
Mer om saken i det här filmklippet. Något att fundera på!
Det bästa av allt.
Sovmorgon.
Bilfärd till Tyresö.
Klättrar.
Stundtals solsken.
Kära återseenden.
Många skratt.
Uppringd av farmor.
Gott fika.
Fåglar i träden.
Fingrar på kameran.
Kantareller överallt.
Filmkväll i soffan.
Det bästa av allt var att den härligaste 101-åringen på jorden hade en bra dag och lät pigg och glad!
Träskberget, överhängande väggen.
Brudberget ett år senare.
Härligt, härligt att vara ute i skogen en så fin och solig höstdag! Nu var det ett år sedan vi var i Brudberget sist. Till skillnad från den gången klarade jag Bagghawaghita idag. Har bättre kroppsspänning nu för tiden. Väl förtjänt av fika möttes jag av ett budskap, eller rättare sagt en påminnelse, som kändes rätt träffande.
Bra att någon bryr sig om fåglarna.
De är nämligen rätt fredade vid den klippa som vi i somras upptäckte utanför Hede och som jag skrev om i det här inlägget. Från mitten av februari till mitten av augusti råder tydligen ett totalförbud mot att besöka området (oops...). Eftersom den första snön brukar komma till Hede i början av oktober innebär det maximalt två, tre månaders klättring på klippan.
I helgen var jag där igen. Hade sett fram emot återbesöket, men luften gick ur mig lite när jag såg skyltarna om fågelskydd som vi totalmissade sist. Blev på bättre humör väl framme vid klippan, det är ett väldigt vacker och fascinerande plats! Jag fotade lite mer den här gången. Är osäker på klippans kvalité då den ser lite "flisig" och porös ut på vissa ställen.
Sand i håret, karta runt halsen och krita på fingrarna
I morse frågade Johan om jag ville börja med orientering efter beachvolleykursen. Svarade självklart ja. Jag är redan en van löpare och vill gärna bli bättre på karta och kompass. Sedan har jag alltid gillat att springa på nya ställen och vill gärna fortsätta bakom nästa krön, och nästa, och nästa...så orientering blir nog ett spännande äventyr för mig! Fortsättning lär följa.
Just nu känns det väldigt, väldigt kul och lekfullt att klättra! Efter att ha ledat ute en del i sommar har vi nu börjat bouldra igen, vilket gett mig lite av en nytändning. Samtidigt som det är kul att testa nya saker känns det fantastiskt att fortfarande vara så förälskad i klättringen! Att det fortsätter att vara så förbaskat kul, år efter år.
Vilka nya saker planerar du att prova på i höst?
Klättra i Härjedalen?
Som jag skrev i det här inlägget vore det kul att hitta bra stenar eller klippor i Härjedalen. Senast vi var där gav vi oss ut och hittade detta! Ett relativt lättillgängligt överhäng för riktigt ambitiösa klättrare. Klippan har helt klart potential, med pockets och struktur. Tror inte att jag behöver beskriva hur förvånade/exalterade vi blev av vår upptäckt..!
Får se hur vi går vidare:)
Post Hell
Hell erbjuder många fina leder och spannet av grader är brett - här finns något för de flesta!
Fotona visar bl.a. Joel klättrandes "Nih minh wang", Viktor på "Himmel" och jag som testar "Tvangstrøya".
OM jag vill klara en led som den måste jag allt träna lite hårdare! Men mitt mål är först och främst att ha så kul som möjligt på klippan:)
I'm going to hell!
Inte bokstavligt talat, det tror jag inte. Den här resan går inte till helvetet utan till Hell utanför Trondheim. Vi var även där förra sommaren men nu stannar vi längre, nu ska hela vecka 29 tillägnas rolig klättring på korta sportturer. I år får vi finfint sällskap av Joel och Viktor med respektive.
Vi hyr en stuga på Torpet Camping i Hegra.
Tre dagar kvar till en månads semester!!!
En ren inspirationskälla!
En vacker söndag i Skevik
Jag har aldrig någonsin sysslat med någonting som är så mentalt utmanande som att klättra. Tvärt om, klättringen får mig att inse att jag ganska flitigt undvikit sådant som kan innebära ett riktigt steg utanför min "comfort zone". Visst kan jag känna att jag stretchar mitt mentala i vissa andra sammanhang - som när jag på jobbet pratar inför 200 personer eller tar en radiointervju där varje ord måste vägas på guldskål - men aldrig någonsin på det här sättet.
Ute på klippan möter jag verkligen mina mentala spärrar och stirrar stint på dem. Där förundras jag över hur ogenomträngliga de verkar när jag kliver ovanför bulten och hur liten jag plötsligt blir. Tar ett kort fall och hänger i selen ett tag. Jag begrundar mig själv rätt länge. Begrundar de negativa tankar som blixsnabbt dyker upp om mig och min prestation. En besk coctail av tvivel och hopp. Så bryter fantastiskt peppande lovord från min säkringsman igenom. Jag tänker, att det är tur att det bara är vi två här än så ingen annan hör mig grina. Fånigt men det räcker som det är. Jag tar några djupa andetag och torkar kinderna. För jag ska fortsätta.
Sakta, sakta och samtidigt helt uppenbart växer min zon av bekvämlighet. Jag börjar minnas varför jag klättrar, varför jag vill upp till den där ensamma platsen där allt trots allt bara handlar om mig. Där min fysiska kropp för tillfället möter mitt svårgreppade mentala i en stenhård brottningsmatch. Jag vill klättra för att jag kan! För att mitt mentala faktiskt krossar motståndet och gör mig starkare. En välförtjänst seger!
Glad påsk!
De senaste veckorna har vi tillbringat en stor del av vår lediga tid ute vid klippan. Fantastiskt, som jag har längtat! Drar mig till minnes att vi under våren varit en eller flera gånger i Noret, Träskberget, Ågesta, Svarttjärn, Larsboda, Orminge, Farsta och Åkers. Mycket bouldring med andra ord, så nu börjar tankten på nervkittlande ledklättring att locka allt mer!
Det får vänta tills nästa helg, nu är jag i Härjedalen och här känner jag inte till några leder eller problem. Tankten att aktivt börja leta upp dem har dock slagit mig både en och två gånger. Utgår från att det finns en hel del att klipa på.
Just idag nöjer jag mig med att springa milen runt Halfari. Se upp alla yrvakna björnar för här kommer jag!
Påskkärring som kraschlandade uppe på Linders förra året, den här påsken är snön borta.
Brudberget, Ingarö
"Bagghawaghita" 7a:
"She's a bitch" 7a:
Skrev en dikt i förra veckan som jag nu inser uttrycker ganska bra det jag skrev om i förra inlägget:
Släpp kontrollen, släpp fotfästet
släpp tanken den ångestfyllda
geggan som klibbar sig fast.
Släpp det som känns tryggt
du hade fel
det är fallet som räddar dig
från geggan som klibbar.
Le när du faller till friheten.
Slint med glädje, släpp kontrollen.
(om utmaningen med att klättra lead...)
Climbing
With the sky above me, the earth below.
Each branch is the step of a wonderful stair
Which leads to the town I see shining up there.
Climbing, climbing, higher and higher,
The branches blow and I see a spire,
The gleam of a turret, the glint of a dome,
All sparkling and bright, like white sea foam.
On and on, from bough to bough,
The leaves are thick, but I push my way through;
Before, I have always had to stop,
But today I am sure I shall reach the top.
Today to the end of the marvelous stair,
Where those glittering pinnacles flash in the air!
Climbing, climbing, higher I go,
With the sky close above me, the earth far below.
//Amy Lowell
